För oss jönköpingsbor är det här den sorgligaste dagen sedan 11 september 2001. Jag är inte särskilt sportintresserad men fan vad jag hejar på HV. SM-Gulden har varit bättre än nyår i stan och Stefan Livs sång på Hovrättstorget (HV-torget) här ovan är legendarisk.

HV-spelarna är våra hjältar men inte våra idoler långt bort, de är våra vikingakarlar som åker ut och slåss för äran och brödfödan. De är våra grannar och de handlar på samma Ica som vi. Deras barn går på samma skolor som vi eller våra syskon eller våra barn. HV-spelarna är inte bara våra hjältar - de är en DEL av oss.

Jönköping har inte mycket att skryta med. Vättern är fan pisskall året runt och då hjälper inte en gigantisk strand mitt i stan. Tändsticksmuséet? Kom igen, va. Vi har inte mycket men vi har HV.

Mina nya klasskamrater smsar mig och vill att jag ska komma och festa med dem. Festa? Jönköpingsbor festar inte idag, vi sörjer.