Som tjockisen saknar tårta

Jag tror att den här bloggen lever igen. Jag tror det. Att sluta blogga är svårare än att, typ, sluta dricka vin. Scribo, ergo sum. Jag skriver, alltså finns jag. Fast, om ingen läser..? Det är som den där fjantiga filosofiska frågan - om ett träd faller i skogen och ingen hör det, låter det då? Fjanteri. Om ett träd står i skogen och ingen ser det, finns det då ens? Eller är det osynligt?

Sånt gör mig trött. För det är klart att det inte finns. Inget finns. Allt är bara påhitt i min hjärna.

Nej. Ni behöver inte oroa er. Jag är inte helt psyko, inte än. Jag är bara uttråkad.

Den bok som låg närmast min säng igår när jag skulle sova var en diktbok. Den här har Wilhelm von Braun skrivit:


En natt så drömde lilla Eva
att hon ej ensam sig befann
i bädden; hon begynte bäva
och vaknade; - "dess dröm var sann." -

En andedräkt dess skuldra brände,
som hennes eget blod så varm,
mustascher mot sin kind hon kände
och någon tryckning mot sin barm.

Två ögon brunni uti natten,
men djärvare blir Eva nu,
hon känner för sig, finner - katten
och suckar: "Var det bara du?"


För att citera George har ni antagligen saknat mig som tjockisen saknar tårta.




Kommentarer
Postat av: Sälen

Härlig comeback!

2011-07-12 @ 14:10:32
Postat av: Lord George

Haha. Mitt namn dyker flitigt upp på din blogg. Jag gillar det. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Hellre ökänd än okänd.



P.S. Adda mig på facebook, bitches. Jag är nästan kändis.

2011-07-12 @ 15:56:17
URL: http://facebook.com/georgejosef
Postat av: linnea

Min trognaste bloggläsare: tack!



Den andra galningen: Det är ju för att du är känd...Genom mig i alla fall. Genom min überkända blogg!

2011-07-13 @ 11:05:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0