Jag har jobbat lite i Skärstad nu, en lantlig lantlig liten förort till en förort till en förort (Skärstad-Kaxholmen-Huskvarna). Det är så roligt med små samhällen, alla känner verkligen alla precis som på film. Min mammas familj bor där så jag blir accepterad direkt. Och visst kan det vara trivsamt. Jag tycker om det i små omgångar i taget, sen vill jag hem till den trygga stan. Det känns liksom mer troligt att man skulle vakna upp en dag och alla andra var zombies, ute på landet.

Sen så skapar vi ju små samhällen i det stora samhället med, där alla känner alla mer eller mindre. Men det blir inte lika tydligt. Våra föräldrar känner inte varandra.