Kaosteori.

Ibland bara,

jag kommer aldrig att få ett bra jobb, en fin lägenhet, en liten bebis, ge ut en bok, bli känd, bli rik, ha pengar överhuvudtaget, bo någonstans överhuvudtaget, bara dricka alkohol och äta choklad och dö fet och olycklig. Jag vill inte dö fet och olycklig. Jag vill dö smal och lycklig, eller nej, för det är ju så hemskt om man dör just precis när man är lycklig. Smal och olycklig, det är bäst. Det är mer synd när smala människor dör än när feta människor dör för smala människor är snyggare. Och ner en fet person gråter är det fult och när en smal person gråter är det sådär vackert.

Linda Skugge säger att hon läser mycket när hon skriver och att hon härmar mycket, gillar att härma. Jag gillar inte att härma, härma, jag läser för mycket Linda Skugge och Sonja Åkesson och Mirja Unge och värst var det när jag läste Gertrude Stein för då upprepade jag varje ord fem gånger gånger gånger gånger gånger. Skugges kaosteori och jagjagjag och Åkessons vardagspoesi och Unges avsaknad av interpunktion och Steins upprepningar och jag undviker adverb för Stephen King använder inte adverb och han är bra, jag gillar Stephen King. En gång sa han "the road to hell is paved with adverbs". Jag kommer inte ihåg var jag lagt nyckarna för en minut sedan men jag minns vad jag läste att Stephen King sa för fem år sedan.

Jag gillar inte att läsa när jag skriver för det ploppar upp ord i mig, massor av ord som vill skrivas men de är inte mina, det är inte min röst. Så många ord. Jag hinner inte skriva. Hur ska jag hinna skriva? Jag måste hinna skriva innan de andra vaknar, innan jag dör fet och olycklig.