Är hemma hos en kär vän (nämner inga namn men jag tror ni kan gissa) sådär dagen efter för att hämta mina saker som jag lämnade igår. Man märker att det är dagen efter när man lånar toaletten och det står en burk Advil bredvid toalettstolen.

Stackars lilla vän.

Fast det var kul igår.

Jag och Lina måste verkligen ta bort vår annons från Blocket! Nu var ju Jan-Gunnar falsk men igår fick jag ett telefonsamtal.


Jag: Linnea
Privat nr: Hejsan! Johan heter jag, ursäkta om jag stör. (Sagt med gubbröst och småländsk dialekt)
Jag: Ingen fara.
Johan: Jag undrar om du skulle vara intresserad av att tjäna lite extra pengar så här på våren och fram mot sommaren?
Jag: Vad gäller det?
Johan: Då är min första fråga till dig; brukar du använda nylonstrumpor?
Jag: Eeh... nej.
Johan: Skulle du kunna tänka dig att använda nylonstrumpor nån gång ibland?

Här började jag förstå vad "jobberbjudandet" handlade om. Men eftersom jag älskar en bra historia kunde jag inte låta bli att driva samtalet vidare.

Jag: Jovisst. Vad går det ut på?
Johan: Det skulle kunna fungera såhär. Du får hem ett par nylonstrumpor på posten, använder dem och skickar tillbaka dem. Tillsammans skulle vi sedan kunna tjäna 3000 kronor för 10 sålda par, PLUS att du alltid har gratis strumpor!
Jag: Okej.
Johan: Är det nåt du skulle kunna tänka dig att vara intresserad av?
Jag: Nej.
Johan: Okej, förlåt för att jag störde. Hejdå!

Klick.


Såhär i efterhand ångrar jag att jag tackade nej. Vilket fantastiskt erbjudande, egentligen.

Visst finns det en oskriven regel som säger att man får äta upp påskgodiset man köpt för att ge bort om man är VÄLDIGT chokladsugen? Jag menar, det är ju inte som om personerna vet vad det är meningen att de ska få? Och det är ju faktiskt inte påsk än -gott om tid att återuppfylla garderoben.

Det finns en chokladhare till. Frågan: Ska man eller ska man inte?

Ser ni texten ovanför mitt huvud? Den är målad på väggen över min säng. Jag har ännu inte berättat för er om mitt nya boende. Nu bor jag på 15 kvm. När jag precis flyttat in och det var lådor och grejer överallt kändes den där texten rent personlig. Skjut mig i huvudet, typ. Nu känns det lite bättre. Men fortfarande: varje gång jag ser textjäveln, och det gör jag när jag ska sova och tittar upp - kan liksom inte låta bli att plåga mig själv -, vill jag dö.

Life is Good.

Jovisst. Testa att leva i en låda så får vi se vad du säger sen.

Som en del av er kanske redan vet söker jag och Lina en lägenhet att dela på. Igårkväll lade vi ut en ny annons på blocket. Idag fick jag ett mejl:






Jan-Gunnar är en riktigt vidrig man! Jag skrattade högt och blev äcklad på samma gång. Om det inte varit för Jan-Gunnars mailadress hade jag kunnat tro på det här hur länge som helst. Jävla George! Hittade en bild på när Jan-Gunnar träffade Ullareds-Morgan:

Det här är ett anrop till Kalle i Djursholm.

Någon gång i vintras började jag få sms från någon som trodde att jag var någon annan, antagligen någon han träffat ute. Det spelade ingen roll hur många gånger jag svarade att "nej, du har fel nummer", då och då trillade sms:en in och varje gång lät de lite mer desperata. Sena fredag- och lördagkvällar var de riktig underhållning. Så blev det plötsligt tyst och jag trodde att han kanske äntligen insett att han blivit dissad av den där tjejen som han trodde var jag.

Men nu, senast i morse, fick jag ett nytt sms.

Okänt nummer: Vad gör du?:)
Jag: Hej, vem? Har inte numret
Okänt nummer: Kalle i djursholm kom nog fel förlåt:) du var inte eva i östermalm?
Jag: Nej! Fortfarande inte!!!
Okänt nummer: Ok förlåt:)


Den stackars, tröga killen borde snart inse att jag inte vill ha sms av honom. Och det ville antagligen inte Eva på Östermalm heller...

Det här är min nya mobil!



Eller ja, det är Bubbas gamla mobil men jag är väldigt glad för den. Den gör inga av de grejer min mobil gjorde mot slutet: skicka 10 likadana sms istället för ett, ringa upp vem som helst i telefonlistan när som helst, skicka sms till fel person samt stänga av sig själv stup i kvarten.

Det första jag gjorde med min nya mobil efter att jag raderat sms och kontakter var att ställa om alarmet. Från 05:00 till en mer mänskilig tid. 11:30.

Jag är en stenåldersmänniska som fortfarande tycker att iPod är världens bästa uppfinning. Min gamla trotjänare, den allra första versionen av iPod Nano, drog för några veckor sedan sitt sista, rosslande andetag (vilket lät ungefär som när Lina andas, eftersom hon den stackaren har bronkit. Stackaren, säger jag, men det är faktiskt ganska kul, för bronkit, liksom! Vem får bronkit? Lina... Haha! Oj, eh, stackaren var det) men det var kanske förståeligt eftersom jag fick den i konfirmationspresent.

Nyss var jag ute på en promenad med min nya Nano, en söt liten grön sak. Med betoning på liten. Och mot slutet var shuffle så fruktansvärt bra. Låt på låt kom som var bra, efter varandra, bra efter varandra, låtar som man kanske inte skulle tro var bra efter varandra kom efter varandra och var bra och shuffle var allmänt bra. Jag har tänkt på detta länge: det borde finnas ett ord för när shuffle är bra.

Låtom oss uppfinna ett?

Shuffle var så bra att jag missade tre samtal. Bland annat gav den mig en överraskande snygg övergång mellan Fatboy Slim - Right Here, Right Now och Guns N' Roses - Sweet Child O' Mine.

Se där. En ny blogg. Igen.

Kul va? ERKÄNN?

Fisknet. Rätt skoj, tycker jag. Fisknät. Hehe. Torrt. Torrt är bra. Fast inte för torrt, inte mandelkubb- eller finska pinnar-torrt. Torra kakor är äckligt. På kakor ska det vara choklad.